William's skolblogg

Denna dag kommer jag sent att glömma. Evelyn blev mördad av Lennie idag efter att hon hade smugit sig ut i ladan för att prata med honom. Jag hade sagt till henne att hon inte skulle gå ut någon stans utanför huset och speciellt inte prata med Lennie. Men nog för att jag inte tyckte om Evelyn så mycket och jag ville ha någon annan men att hon skulle bli mördad önskade jag verkligen inte att hon skulle bli. Jag vet att jag gjort många dumma saker i mina dagar i detta liv men att mörda skulle jag aldrig kunna tänka mig att jag skulle göra.

Jag tänkte inte ens döda Lennie efter att han hade mördat min fru än fast jag sa det till alla dem andra. Det var ilskan som tog över mina ord vilket jag ofta har problem med. Mina ord väljs av min egen ilska som jag inte kan kontrollera.

Jag ångrar ändå att jag aldrig tog tag i Evelyns och mitt förhållande innan det var för sent. Då kanske vi tidigare hade kommit fram till att vi inte var bra för varandra och gått skilda vägar. Vilket jag tror hade varit bäst och samtidigt så tror jag då att inte hon hade dött idag.

Lennie fick ändå sitt straff. Han blev skjuten av sin egen vän, George. Han visste väl att den här gången så skulle han inte komma undan sitt öde så han tog det i egna händer.

Det skulle jag med gjort i hans situation som han stod inför om jag hade en sådan vän som dödade djur och var en fara för människor i min omgivning. Och att han nu dödat en människa blev toppen av allt så George visste väl att det var nu han skulle göra det.

Jag kan tycka det är rätt att han dog men samtidigt skulle jag vilja att han fick sitta i fängelset eller något psykhem och lida. Men han skulle väl ha fått en tvångs tröja och sen var det bra så.

Nej, jag tyckte att George gjorde det rätta.

Punkt slut.

Jag har inte så mycket till mitt försvar men allt började med att vi män på farmen spelade ”hästsko”. Allt hade gått bra tills Lennie av någon anledning som vi då inte visste hade smugit sig in i ladan. Det visade sig att han skulle klappa på kaninen som han hade fått av några av de andra männen på gården.

Under tiden som Lennie hade suttit där inne så hade Curleys fru också smugit sig in i ladan. Hade jag vetat det hade jag förstått att det skulle bli trubbel men att han skulle ha ihjäl henne var jag verkligen inte beredd på.

Jag tror att han tog ihjäl henne av misstag för att han höll i henne och försökte få henne att inte skrika på hjälp för då skulle bara han hamna i trubbel och det ville han inte. Och eftersom Lennie var så stark som han var så slutade det väl troligtvis så att han tog i för mycket för att hålla henne tyst. Då Lennie kom på vad han hade orsakat så rymde han därifrån för att söka upp den plats som jag hade sagt till honom att han skulle springa till om han någonsin hade hamnat i riktigt stort trubbel och jag inte hade varit med. Candy som var den äldsta på gården hade gått in i ladan för att leta efter Lennie för att han skulle visa honom något som han tänkte kunde vara kul för honom att se men upptäckte då att frun låg där alldeles liv lös i höet. Först så tyckte han att det såg ut som att hon låg och sov men ju närmre han gick så såg han att hon så allt mer livlös ut.

Och det var då han sprang ut ur ladan för att säga till alla männen om vad som hade hänt. Vi alla sprang in i ladan för att se om vad Candy hade berättat var sant och till min förskräckelse så var det hela sant.

Där låg hon, helt liv lös och inte en enda puls i kroppen. Och då alla tänkte vem det kunde ha varit eller vad som egentligen hade orsakat denna händelse så hittade Curley, Lennies mössa och den ända som inte var där i ladan av männen var Lennie och då var det lätt för Curley att dra den slutsatsen att det var han som hade dödat hans fru.

Så han sa till männen att hämta sina gevär och hästar för att dem skulle ut och hämta tillbaka Lennie, dock så sa Curley att han skulle döda Lennie om han hittade honom. Därefter då dem flesta av männen hade stuckit iväg så sprang jag min egen väg mot den platsen som jag hade sagt till Lennie att han skulle ta sig till om det var något stort trubbel. Samtidigt så hade jag med min revolver som jag alltid bär med mig i fall det skulle vara så att jag skulle dra till med självförsvar. Men denna gång så skulle jag inte använda den till självförsvar. Jag sprang allt jag kunde för att hinna fram innan dem andra skulle hitta honom och ta död på honom.  Jag kom fram till platsen men ingen fanns där så jag tänkte snabbt för mig själv att Lennie antingen hade sprungit iväg själv eller så gömmer han sig där jag inte se honom.

Men tillslut så kom han springandes i den lilla bäcken helt genomblöt och förstörd av vad han gjort och jag omfamnade honom för att trösta honom. Vi gick upp ur vattnet och satt oss på marken, han frågade mig om varför jag inte tänkte skälla ut honom och jag sa till honom att jag visste att det inte var med hans mening att skada Curley´s fru så allvarligt som till döden. Men det jag nu visste vara att denna gång så var det slut på den lyckliga sagan om oss. Vi skulle skiljas åt vad jag än gjorde. Antingen så skulle han åka in i fängelset eller bli dödad av någon av männen och det visste jag att varken jag eller Lennie skulle vilja och Lennie skulle inte klara av det så därför tog jag hans liv.

Skrivare: William A

Förnamn (efternamn frivilligt): William Andergren

Ålder: 18 år

Tränar: Fr, Pk & gymnastik.

Favoritfilm: Matrix trilogin

Favoritbok: Lilla ångestboken

Favoritmusik: Blandat men helst något med bas

Favorit tv-program: Heroes

Favorit blogg/hemsida: http://www.youtube.com/user/willsen01

Boken är tryckt i lettland av A/S Preses Nams år 2008

Romanen & berättelsen handlar om en kille som heter Markus och hans stora förälskelse i en ganska mycket äldre kvinna som heter Ingrid. Och det ända han ser framför sig är henne när han för första gången träffar henne på en återföreningsfest. Allt som cirkulerar runt han verkar som ren stillhet då den äldre kvinnan står där med en cigarett mellan hennes smala, tunna fingrar och röker. Hon har inget hår på huvudet men det spelar ingen roll, han är helt förtrollad av den äldre kvinnan ändå. För han har aldrig varit så här förälskad i någon förut, faktiskt så har han inte varit direkt kär i någon annan innan och inte haft några flickvänner heller. Och det brukar oftast vara så att man hör tjejer vill ha en äldre kille som sin pojkvän för att dem anser att dem är mer mogna och inte så barnsliga. Men i detta fall så är det Markus som är den ganska mycket yngre nitton åriga killen som förälskar sig i denna äldre kvinna, men som tyvärr lider av en svår sjukdom som Markus under berättelsens gång får lära sig att hantera mer och mer. Dock förblir Ingrid ett mysterium under en lång tid för Markus eftersom Ingrid är mycket försiktig och vet inte riktigt om hon vill släppa in honom i sitt liv beroende på hennes sjukliga tillstånd och hans ålder. Men ju mer tiden går så släpper Ingrid mer och mer efter och låter sig få lära känna Markus mer och mer, och mycket av det är ju då på grund av Markus hejdlösa förälskelse som driver hans drömmar om att få tillbringa sitt liv med henne.

Troligtviss så utspelar sig berättelsen i nutid eftersom det inte finns några synliga tecken på att den utspelar sig på någon form av dåtid.

Enligt mig så har denna bok har en genre av en olycklig kärleks berättelse eftersom Markus förälskar sig i Ingrid som tyvärr är dödssjuk.

”Jag fyller snart tjugofyra, säger hon och tänder en ny cigarett med hjälp av den som ännu inte har slocknat. Han har äntligen frågat.

– Jag vill inte verka konstig och mystisk, säger hon. Jag är sjuk, säger hon. Det är därför jag är lite frånvarande. Jag är trött av behandlingarna. Jag är inte på topp just nu.”

Som man t ex ser på denna text så är den väldigt lätt läst och lätt att komma igenom. Men något som kan vara lite jobbigt i boken är just det att dem hoppar i handlingen i mellan åt, men det är något man vänjer sig med under bokens gång.

Berättelsen berättas främst genom ett allvetandes perspektiv som man t ex ser ur detta stycke. ”Han älskar när hon kommer in och luktar ute. Hon luktar kallt, klär av sig medan hon pratar utan att tänka på att hon klär av sig. Hon gör alltid likadant, tänker han: Slår sig ner på hans säng, stryker samtidigt med pek- och långfingrarna över de målade ögonbrynen innan hon ber honom hjälpa henne av med stövlarna.”

I denna bok så skulle jag inte vilja säga att den bara har en huvudperson utan att den har två huvudpersoner, Markus & Ingrid men att det framgår lite mer att Markus är den ledande rollen i det hela. Markus skulle jag beskriva som en ganska unge och tanig kille som inte har haft så många livs erfarenheter om just kärleken. Han har aldrig riktigt känt den där kärleken som har varit så jätte bra och överväldigande tills han mötte Ingrid på återföreningsfesten, där Markus kände att han var egentligen mycket för ung för att vara med på. Men efter han träffat Ingrid så ångrar han inte en sekund att han gick dit. Han är lite av den osäkra typen som vill väldigt mycket och är bered att göra vad som helst näst intill för att få det han vill ha men är lite orealistisk ibland och tänker inte efter på vad som är bäst utan bara gör på känsla.

Ingrid är den mer tuffa personen och som har lite mer erfarenhet om livet eftersom hon tydligt är äldre än Markus. Hon vill alltid väl men kan också göra saker som egentligen inte skulle vara det bäst för henne. Men när hon träffar Markus så blir det bara bättre och bättre och det gör att hon gör både framsteg i hur hon är och sin lust att leva. För också till en början så verkar hon inte ha något hopp på något bra i livet, men som sagt så förändrar Markus den synen.

Den mest grundläggande konflikten är nog mest när Markus börjar inse att hennes död inom en snar framtid kommer att ske, vilket han säger emot och vill verkligen hitta någon form av hopp till att hon inte skall det. Vilket är självklart att man försöker göra när man som Markus har hittat den som man tror är den rätta för en att leva med i resten av sitt liv inte kommer att leva mer än ett par månader till. Men Ingrid tar dock detta på det sätt att försöka trösta honom och förklara hur läget ligger till.

Det budskap jag fick av den här boken är nog något som jag redan innan visste vilket är att livet och kärleken ofta är orättviss. Man får inte det man vill ha alltid, och får man det så kommer det något negativt med det. Och det är också detta som en människa får lov att lära sig när den födds till den här världen. Beroende på vad vi gör, hur vi gör och det som sker så kommer det alltid att leda oss till något. Och det kan vara allt, bra dåligt, erfarenhet, lidande, mognad, upplevelser med mera. Livet är som sagt oförutsägbart, allt kan hända.

Citat: ”Ingenting är omöjligt”

Jag tycker att den här boken var mycket bra och det är en bok som alla kan läsa. Eftersom den är lätt läst så passar den till både stora och små. Den skapar tankar om saker som rör det mänskliga livet här på jorden om hur det kan vara, och ger en inblick i en livs situation som mycket möjligt skulle kunna hända någon och som jag tror tyvärr också har hänt någon. Det ända jag kan tänka på som är negativt om boken är just det att den kan hoppa i handlingen lite då och då vilket man inte alltid är bered på eftersom man tror till exempel att den skall finnas en självklar förklaring till det man läst innan men så finns det inte de och det kan vara lite jobbigt. Men dock så är det något som man vänjer sig med efter ett tag.

Mitt betyd på denna bok blir alltså en stark fyra av fem guld stjärnor:

Källor: http://2.bp.blogspot.com/_wc3GgKz-uew/SVqAlqSf9tI/AAAAAAAAABk/uZG_DMvTDcw/s320/guldstj%C3%A4rna.jpg

Skrivarbetare & läsare: William Andergren HR08a

Bjørn Sortland är författaren som har skrivit den bok jag har läst som heter ”Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn”. Romanen skrevs 2008 och är en väldigt bra bok för alla åldrar som vill läsa en bok där det ingår kärlek, upplevelse, intriger och livets alla plötsliga vändningar och mycket med mera. Bjørn är född år 1968 i Svortland som ligger i Norge. Han är från grund och botten utbildad socionom men har under de senaste 10 åren ägnat sig helt åt skrivandet av böcker som har blivit hans stora passion. År 1992 gjorde han sin debut som författare då han skrev boken ”Det er ikkje natta” som har givits ut som många barn- och ungdomsböcker. Och han har sedan dess skrivit ett trettiotal böcker som har belönats med mycket fina internationella priser så som Nynorsk Barnelitteraturpris, Kulturdepartementets pris for norsk barne- och ungdomslitteratur och Deutscher Jugendliteraturpreis.

En annan bok som Björn har skrivit heter ”Alla har ett hungrigt hjärta” som handlar om en liten 16 årig flicka som heter Ina som är med om något som jag tror många tjejer någon gång råkat ut för. Hon blir kär i helt fel person, den där snygga killen som alla vill ha som inte är i hennes liga alls egentligen. Och hon går på en fest där den snygga killen är igen som heter Erik egentligen, som hon umgås med hela kvällen förutom då han försvinner iväg och har ihop det med snygge Katrin som hon vet också är där. Nästa misstag hon gör är bara ett faktum när hon sedan också har sex med snygge Erik, ända fram till gryningen vilket hon vet att hon inte skulle ha gjort men han var ju så fin tyckte hon. Men när hon går hem så ångrar hon sig och skyller på att hon fortfarande är lite dålig sedan hon hade influensan för ett par månader sedan. Fortsättningen handlar då om hur Ina försöker ta sig igenom sin situation som hon varit med om och sina andra tonårsproblem. Boken är bara 125 sidor och är mycket kort tycker nog de flesta men det ingår så mycket händelser och vändningar i berättelsen så den upplevs som väldigt bra och kan också jämföras med boken ”Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn” vilket är en mycket bra bok.

”Vad är så skört att det bryts när man säger dess namn” som jag skrivit om innan som är en bok som skrevs 2008 av Björn som handlar om en kille som heter Markus som är cirka 19 år som blir olyckligt kär i en ganska mycket äldre kvinna som heter Ingrid som lider av cancer som är obotlig i detta fall och som Ingrid och Markus vet att hon bara kommer att leva ett par månader till. Ingrid är självklart mycket ledsen över detta men det är inget hon visar allmänt utan är mycket mer tyst och försöker vara så tuff som möjligt för att försöka klara av dagarna kvar i sitt liv. Men när Markus kommer in i hennes liv så förändras allt. Men dock så är hon väldigt rädd att släppa in honom i sitt liv på grund av hennes tillstånd men allt eftersom hon får mer och mer förtroende för honom så släpper hon in honom i sitt liv sakta men säkert. Och det visar sig att det blir de mest lyckliga dagarna kvar i hennes liv som hon tillbringar med Markus. Men mer om hur boken slutar tänker jag inte avslöja utan det får ni läsa själva.

Källor:            http://www.xpublishing.se/Salongen/forfattare-bjornsortland.htm

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B8rn_Sortland

http://www.google.se/#hl=sv&source=hp&q=bj%C3%B6rn+sortland&meta=&aq=0&aqi=g5&aql=&oq=bjorn+so&gs_rfai=&fp=5d092964b23f7080

http://boktoka.se/?p=1489

Det första som slår mina tankar när jag ser på detta bokomslag är att texten är tryckt på någon form av wellpapp. De påminner mig nästan om något som har funnits på fritids när jag var yngre som man fick för att kunna måla eller skriva något på och att det är inget speciellt dyrt papper. Kanske var det därför de fanns på de fritidshem jag var på.

De dominerande färgerna på detta omslag är helt klart svart och beige eftersom omslaget är väldigt enkelt gjort och har inget speciellt med boken att göra.

Som jag tidigare skrivit så består omslaget av väldigt enkla medel som till exempel bakgrunden som är gjord av någon form av wellpapp och sedan tjock text tryckt i svart färg.

Författaren som i det här fallet heter Björn Sortland har valt att trycka bokens namn i svart och med en tjock text med stort typsnitt, medan han har satt sitt namn nedanför bokens namn med lite mindre typsnitt och med röd text. Någon annan text på bokomslaget finns inte som man ser.

Bokens omslag har faktiskt ingenting att göra med bokens handling vad jag vet vilket jag tycker egentligen är lite konstigt eftersom det är rätt vanligt att man väljer ett speciellt omslag till sin bok för att antingen särprägla omslaget ifrån andra omslag eller bara för att göra så att det kan kopplas med antingen författaren eller innehållet i boken. Och man kan heller inte se vilken genre boken tillhör.

Av: William Andergren